pernillalilla

Ja idag är de gredag och de känns väl oki..
Har idag haft en sånn himla längtan efter min morfar... Önskar han fanns i livet för han va den som förstod mig och värde satte mig så himla mycket..  Efter jag va hos min bror idag så åkte jag vägen förbi morfars grav och satte mig där men bara att se graven så kommer tårarna.. satt och grät och bara minns alla minnen.. jag å morfar som satt i soffan och han slog hårt på knätt och sa du e allt min lille hildur också skrattade han...
jag vet inte hur han kom på att kalla mig för Hildur men jag gillade de,, de va bara han å jag när vi va hos mormor å morfar..  Saknar honom så...
När jag satt där vid hans grav så kände man sig knäpp som satt å pratade med en gravsten men jag kände att jag måste få sitta där och dela med mig allt med honom...
Han e nog den som jag älskar mest utav allt i mitt liv han e alltid den osm kommer ha den största platsen i mitt hjärta.. skulle göra allt om man kunde få honom tillbaka.. ingen i hela världen kommer betyda så mycket för mig som han gjorde.. 
Vill dra tillbaka tiden innan då han fick canser.. vill inte ha den sista julen då han satt i rullstol och man såg hur dålig han blev... eller när han hade gått bort och man tog sista farväl i kyl rummet jag ville itne att han skullel igga där han skulle vakna när man tog hans hand.. han skulle inte ligga där kall och inget säga...
nej ska väl runda av här.. tårarna rinner och de hjälper väl inte mycket att sitta å gråta...
men en dag så ska jag skriva in Hildur som mitt mellan namn för å hedra honom och om jag får en son så ska han ha morfars namn i mellan namn....

Älskar dig morfar för alltid... du e e alltid med mig i mitt hjärta...
Och fåglarna på din stensom jag valde de e du å jag..